Idag kan man säga att historien går snabbare än någonsin, dessutom känns det som om vi snabbare än tidigare tappar bort historien. Vi blir på något sätt snabbt historielösa.
Kanske beror detta på den snabba utveckling som sker idag med datorer, internet och mobilen. Nya modeller skapas flera gånger varje år. Nya funktioner som utvecklas hela tiden för att man ska vara konkurrenskraftiga. Internet började att bli var mans egendom i mitten av 90-talet. Lite trevande i början men sedan början av 2000 kom explosionen.
Detta faktum betyder också att det idag finns två världar. Den ena är det ”offentliga rummet” som existerat genom historien och som utvecklats inom sina ramar. Den andra är en helt ny värld som skapats genom Internet,den virtuella världen. Det betyder precis som presidentkandidaten Barak Obama förstått att man också måste flytta verksamheten från det offentliga rummet, in i den virtuella världen,ut på internetarenan. Den nya stadsplanen eller det nya biblioteket som ska byggas kan inte bara ställas ut att skådas av allmänheten i stadshusets foajé som det alltid har gjorts. Det måste också placeras på internet, i den virtuella världen.
Men i det sammanhanget måste man veta vart i den virtuella världen man ska agera, kommunens egen hemsida kanske inte är den lämpligaste platsen. Främst för att den inte besöks av så många och framförallt inte av många ungdomar. Här måste man hitta rätt arena som besöks av många, beroende om man agerar på ett riksplan eller på ett lokalplan måste man noggrant välja arena. Kanske den communitie som just då är populär passar bättre än kommunens egen hemsida. Kanske det just då finns en lokal communitie som passar bäst i sammanhanget. Men här krävs mod av beslutsfattare. Mod att bryta invanda mönster. Mod att inse och förstå Internets möjligheter men också dess avigsidor.